Jordproven kan tas ut på tre olika sätt. Punktkartering , linjekartering eller ytkartering.
Oavsett provtagningsmetod skall provtagningsdjupet vara 20 cm (=plogdjup) och punkterna,
ytan eller linjen bör vara fastställd på en karta. Numrera proven med löpande numrering
som du också skriver ut på provtagningskartan. Om du själv tar ut jordproven så finns
jordborr att låna i närmaste lantmännen kontor. Vill du ha hjälp med provtagningen kan
du utnyttja vår provtagningsservice.
Punktkartering är den vanligaste metoden. Genom att ta ut ca 1 prov/ha får man reda på
variationer i växtnäring även inom varje fält. Proven tas ut enligt bilden nedan som 7-9
delprov inom en cirkel med radien ca 5 m runt varje provpunkt. Normalt tas 1 prov/ha ut
ganska systematiskt med 100 m mellan provpunkterna. På stora gårdar med stora och jämna fält
kan man gå ned till 1 prov per 2 ha. Då blir det 141 m mellan provpunkterna. På mindre fält,
på oregelbundna fält och på fält med varierande jordar är det ofta lämpligt att anpassa
provtagningen efter förhållandena. Provtagningen skall vara så representativ som möjligt
för alla jordarter och olika delar av fälten. En väl utförd punktkartering kan användas i 10 år.
Linjekartering syftar till att följa upp skiftena med korta intervall, minst vartannat år,
och provta på ett enkelt och snabbt sätt. Varje linje skall omfatta max 15 ha och läggs så
att den på bästa sätt representerar fältets jordart och växtnäringstillstånd. Utmed linjen
tas 20 delprov med jämna mellanrum, delproven samlas i en kartong. Lägg fast linjen i terrängen
med hjälp av naturliga landskapselement eller utsatta riktkäppar.
Ytkartering syftar till att ta ut ett så representativt prov som möjligt för en yta om max
6 ha, dock minst ett prov per skifte. Även vid stora jordartsvariationer skall ytorna göras
mindre. I varje yta tas 15-20 delprov så att hela ytan täcks, man kan t ex gå som ett w.
Ytkarteringen bör upprepas minst vart 5:e år.
|
 |
|
